Locken

Idag har jag samlat allt mina krafter, tagit mod, släppt allt vemod och klippt Claras "lugg" eller rättare sagt klippt bort locken. Jag har alltid trott att det här med hår, finns det för mig ingen känsla, so what om man klipper av sitt långa hår det växer ju ut. Tjejer på tex top model som gråter när de blir omstylade, nä det är väl inget med det. För x antal årsedan klippte jag mig, väldigt kort i nacken och längre fram till. Första dagen var jag jättenöjd dagen där på låg jag och grät i min säng pga mitt hår. Jag fick allt vackert äta upp allt jag hade sagt om tjejer som är hår fixerade, det visade ju sig att jag var en av dom. Jag lärde mig och nu är jag väldigt rädd om mitt hår, men inte bara mitt utan hela min familjs hår. Peter fick för sig vid ett tillfälle att han skulle ändra sin look ett tag, jag tog inte detta så bra, det tog lång tid innan jag var överens med det nya. (tror till och med att ha gick till baka till sin gamla, hihi) Nu idag efter att typ alla har påpekat att jag kanske skulle klippa Claras lock har jag gjort det. Självklart blev hon supersöt och locken är inte ivägen längre, men vemodigt det var det, det vill jag lova.