Jag var så inställd på att det var en liten flicka i magen, hade nästan hela graviditeten trott att det var en flicka i magen och att hon skulle heta Ellen. När barnmorskan lyfter upp barnet för att lägga det hos mig, skriker jag, NÄMEN DET ÄR JU EN POJKE. Helt överlycklig, i ett ögonblick tror jag att vi har fått en pojke. Ögonblicket där efter ser jag att det är en flicka och skriker, NÄ DET ÄR EN FLICKA. Där och då såg vi direkt att det inte var en Ellen utan att det var våran Clara. Ett helt otroligt, fantastiskt ögonblicka av lycka och glädje. Tänka att vi om bara 3 och en halv månad ska få vara med om detta mirakel en gång till, helt underbart!
5 kommentarer:
hihi, jag fattade inte.
Att det stod om Clara och sen "det är en pojke" men när man läst klart då fattade jag =O)
Ja, då har du inte långt kvar till ett så fantastiskt ögonblick igen, härligt =O)
Om pappa kunde så skulle han omfamna den lilla så att hon smälte ihop med han, så lycklig och så öm i sitt famntag.
Vilken lycka för en pappa att äntligen få hålla sitt barn, efter nio månader när mamma burit barnet, blir han också delaktig äntligen har han också fått barn....vilka känslor det måste vara för en pappa med.
Vi mammor vet ju hur det känns =)
Ha en finfin advent....
Helt enkelt underbart!!
Kram
Peters min är verkligen helt underbar <3 <3 <3
/Den stolte faderns syster
kram kram
Skicka en kommentar