Faster Mallan skriver

Att ha ett jobb med flex medger långa luncher där man kan besöka frissan och fixa ärenden. Man kan också passa sin brorsdotter medans dennas mamma måste tillsjukhuset med lillebrodern. Jag har alltså passat Clara idag en god stund mitt på dagen. Hon har varit hos mig på jobbet. Hon kom med ryggsäck på ryggen, tog mig i handen och vinkade glatt till mamma. Vi började med frukstund, hon hade nämligen med sig en banan i ryggsäcken. Hon hade även med sig Eva, dockan och sin rosa (låtsas-)mobiltelefon. Tror ni hon var söt??!

Hon hoppade så kavat upp i min besökssoffa och tuggade i sig en hel banan. Sedan var det dags för rundtur. Upp en våning och iväg på stora skolan, långa korridorer och spännande saker på väggarna.

Vi har ett NO-förråd med massor med olika uppstoppade djur, äckliga oformliga saker i vätska i glasburkar, gamla fågelbon, ja ni förstår, ett helt vanligt NO-förråd. Vi har också en ovanlig sak där inne, nämligen en 120 cm lång boaorm. Levande. Bosse heter han, boan Bosse. Clara blev väldigt fascinerad av honom. Vi var där tre gånger och tittade på honom. Vi pratade noggrant om att han bodde i sin bur. Att han inte kunde rymma. Att han egentligen kom från skogan men att han var fångad. Och att man inte får fånga ormar själv när man är ute i skogen!!! Ibland säger man ju saker utan att tänka sig för som man sedan måste reda ut och förklara...
Uppe på ett stort skåp står en uppstoppad fin räv. Jag lyfte upp Clara och frågade om såg vad det var för djur. Räv svarade hon direkt. Och sen kom det...
- Mallan, vad gör räven där uppe på skåpet?
Kära nån, hon förstår ju inte vad ett uppstoppat djur är. Jo du förstår vi har dödat räven och sedan tagit ut inälvorna, nej det sa jag förstås inte!
- Clara lilla, kom så tittar vi lite här, sa jag i stället.
Vi går runt skåpet och vad ser vi??? Massor av uppstoppade djur. Fåglar, allt från små blåmesar till stora svanar, ekorre, iller och Gud vet allt.
- Mallan, bor alla de djuren här?
Hmm.....
- Ja just det, så kan man säga, djuren bor här så att barnen ska lära sig om de olika djuren.
Precis när jag såg att hon riktade in blicken på glasburkarna med konstiga saker så sa jag att vi var tvungna att gå ner till Eva. Tur att barn är lätta att avleda...
Sedan gick vi ner till Eva, gav henne lite mat och bytte hennes blöja. Vi ritade och sjöng till sånger på datorn.

Sedan var det dags för Clara att gå hem och jag ler fortfarande!

Clara, finaste lilla unge, en timme med dig är ren glädje och livskvalitet. Du har så härliga funderingar och uttryck. Jag älskar dig!