Brrrr

Vilket bus väder vi har idag, regn och rusk. Vinden går rakt igenom kroppen. Även om vi bara varit ute lite kort idag så känns det som att jag inte tinar upp. Får nog bli soffan och filten ikväll.

Tänkte jag skulle skriva lite om vår lilla vilde vi har, han är så härlig nu. Snart tio månader, stora killen. Idag på morgonen satte jag honom på vår våg, 11kg stod den på. Clara fick också prova vågen, 13kg stod det då. Tänk att det bara skiljer två kilo. Man skulle ju kunna tro att han skulle sjunka i vikt så aktiv och rörlig som han är. Han är knappt aldrig stilla. Han kryper fort som bara den i tid och otid, jag kan riktigt se hur han tar satts när han är på väg mot något olämpligt. Han förstår precis vad ajabaja innebär och det är inte alltid helt populärt, tårarna kan spruta men han kan också fejk gråta. Men tro det eller ej det hjälper att säga det. Jag fasade lite inför att få in en julgran i huset, kändes som att den snart skulle ligga på golvet med Charlie under. Men inte han har inte petat på den, knappt jag vågar säga det. Nån gång har han varit nära men nöjt sig med ett ajabaja. Annat är det när man ska plocka ur diskmaskinen, det räcker med att vända bort blicken i en sekund så är han halvägs inne i den. Han har ju sedan ett par veckor tillbaka lärt sig stå och det ska han ju såklart göra överallt. Frågar vi honom vart lampan är så är han inte alltid helt med på vart den är men när han fattar vad vi menar sträcker han armarna mot den. Han säger fortfarande mamma, han har även börjat ljuda ta, ta när man säger titta. Känns som att allt går alldeles för fort, men det är så det ska vara. Bara för oss att njuta så mycket vi bara kan av vart enda litet steg i utvecklingen.

Våran lilla bestämda man, han kan han.

Älskade lilla du <3