Vad gör det...

Livet som tvåbarnsmamma kanske inte alltid är så glamoröst, man hinner sällan med sig själv. Att inte hinna tvätta håret eller att ha bebisspya på sig en dag, det är sånt som händer när man har små goa barn. Att sova en hel natt är väldigt sällsynt och påsarna under ögonen kanske är mörkare vissa dagar än andra. Som mamma och pappa hinner man inte alltid med varandra och när kvällen är kommen och barnen har somnat sitter även vi och små slumrar i soffan. Nu är det ju väldigt skönt att alla dagar inte ser likadana ut, den ena kan vara en dans på rosor medan en annan kan vara slitsam.

Men vad gör väl det, när man har två välmående små underverk, friska, glada, fina, underbara barn. När man hör sin fyra månaders bebis skratta sådär härligt kluckande som bara små bebisar kan, när han ser sin stora syster busa och spexa. Jag tror inte det finns någon som inte följer med i det skrattet. Eller vem smälter inte när man ser sin tvååring ge sin lillebror en kram full av kärlek och säger - Lillebooo ja äska dej. Då blir man som mamma och pappa helt varm i kroppen och glömmer allt som kan vara lite bökigt i småbarns livet. Att få vara med om tiden som småbarns förälder är något jag värdesätter väldigt högt, jag vill inte missa en enda sekund av detta. Att vara trött och lite halvt ofräsch vissa dagar står jag gladeligen ut med bara jag får vara med våra små underverk. Sova kan jag göra när de är i tonåren och själva kommer sova en massa, duscha kan jag göra imorgon, men ögonblickets stund med sina små barn kommer bara en gång. Därför suger jag åt mig det så mycket jag kan. Så nu säger en något trött och ofräsch mamma -Godnatt! Imorgon börjar dagen med en lång dusch :)

Det går inte beskriva i ord hur älskade ni är, de bästa som finns i hela värden är NI