Våran lille prins

Så kallar vi honom, om ni frågar storasyster Clara. Var lille goding har många namna. Det vi kallar honom främst nu är vilda babyn. Han är nämligen totalt sjövild, en riktig liten busunge är det vi har. Han kryper nu riktigt, men ska det gå fort sjunker han ner och kravlar sig fram som en liten mask. Då har han oftast tagit sikte på något han kanske inte får leka med :) Han sätter sig själv som om han inte gjort något annat i flera månader, trotts att han har kunnat det mer än ett par dagar. Inte nog med det så ställer han sig upp själv, finns det bara något att stödja sig mot så är han uppe på ett kick. Han vill helt klart mer än han kan. I två dagar nu har han jobbat hårt för att ställa sig upp utan stöd. Han har händerna och fötterna i golvet och rump stumpen rätt upp i vädret. Hur söt som helst. Dess värre är ju inte motgångar hans starka sida. Sura miner blir det när han inte får igenom sin vilja, vi har helt klart ett stycke humör plutt att handskas med. Men han är den godaste sorten av dem, för i nästa ögonblick flinar han upp sig och det riktigt lyser i ögonen på honom. När han ska äta är han lika busig så med. Nu gäller det inte bara att parera maten som pruttsprutas ur munnen, nu ska man även försöka pricka in maten snabbt mellan skakningarna. Hans nya grej är nämligen just det att skaka på huvudet och skratta. Han är så medveten om vad han gör, kanske beror på att vi alla skrattar åt honom. Det går liksom inte låta bli. Han är vår lille prins, vår lille prins bus :)

Visst lyser det bus i denne lille killen :)

Vi tog fram Claras gåvagn, men den fungerar bäst att köra omkring prinsen i. 6 Små bissingar finns i godinges mun, nu får man akta sig för den lille pirayan.

En vanlig syn när man sitter i soffan.

Tror nog allt att det finns någon som uppmuntrar lite bus här hemma :)