söndag, juni 14, 2009

Hej igen

Lite glest mellan bloggarna just nu. Får skylla på Clara som har vänt livet upp och ner, till det bättre :D

Vi fattar nog fortfarande inte riktigt vad som hänt än, att den där lilla gumman som finns där varje morgon med sina rådjurs ögon (Pappa är redan knäsvag), som ligger i ens armar eller i knät och sover och bara för mig sig en härlig våg av kärlek... att denna lilla flickan är våran.

Mamman har dock fått ett litet jobbigt "efterskalv", kom i Lördags i förra veckan. Man kan säga att hennes vänstra sida av ansiktet är förlamat, även om jag inte säger det för jag tycker inte om att använda ordet förlamning, men för att ni ska förstå så nyttjar jag det ordet. Skrattar eller ler hon så följer halva munnen inte med. Jag hjälper även henne med ögondroppar för att fukta pga av att vänstra ögat inte vill stänga sig helt.
Jag har varit nätdoktor och googlat runt efter hennes syndrom och har funnit att detta är relativt "vanligt". Hört om 5 stycken där vi bor som har haft samma sak och alla har blivit helt återställda. Man vet dock inte exakt vad detta beror på men man tror (givetvis) att det har och göra med vad kroppen går genom under och efter en graviditet, stressen och ibland pressen.
Elisabeth själv mår dock bra och är sitt vanliga fnittriga jag men tycker precis som jag att... det förstör hennes tid lite granna nu i början. Hon ska liksom bara kunna fokusera på Clara och inget annat.
En liten "pepp" rad till henne här hade nog uppskattats ;)

Clara då? Ja... jag har fortfarande väldigt svårt att beskriva henne i ord mer än att det finns inget på denna jorden som är finare.


På återseende... från världens mest stolta pappa.

9 kommentarer:

Lizette sa...

Bettan jag tycker du har kämpat igenom denna tiden riktigt bra, var jobbitgt det sista kan jag tänka mig både med värme o vatten. Håller på bilden som Peter la ut för ett tag sen på stålwoman, det är du =) Ändå glad, stark o humöret uppåt...Massa kramar

Anna sa...

Tanker pa dig varldens bastaste Elisabeth! Haller med Peter och Lizette har ovan om att du ar stalwoman! Finns inte manga som du som kampar och ar glad nar det ar jobbigt.

Puss och kram

Malena sa...

Jag såg bilden på Clara hemma hos mamma och pappa, den är sååå fin!!! HON är såååå fin!!!

Hoppas ni hittar kraft att orka kämpa mot strulet, det vet jag att ni gör. Ni är starka!

Jag har en del kläder här till Clara men vi kan prata live om det...

KRAM!

tröinge sa...

Inte för att vi kan det här med barn, men grannen Hanna, hon hade så de två veckorna innan Gustav föddes, när han kom till världen försvann det. Så det är nog precis som ni skriver, relativt vanligt! Skönt att höra att ni mår bra och att ni är stolta!! Det ska ni vara till en sån underbar liten stumpa!

kram från Carin & Henke som nyss börjat använda Mac... :-)

Sue sa...

Lilla Elisabeth då! Har du varit hos doktorn då?????
Kanske finns nåt som kan speeda på på det......
Tänker på dig!!!!

Klart att man tycker sitt egna barn är det fianste som finns!!!! Konstigt vore annat! Eran lilla Clara är ju så söt att man smälter bort!!!!!!!

Puss på er i lilla familjen!

Fam Andersson/Sjöstedt sa...

oj oj oj tän att man kan vara så liten och go. tänk att lillan var så liten. hoppas vi ses snart så vi får snusa lite på dig... stora kramar chistian

Elena sa...

ÅHH jag bara läängtar tills jag får träffa lilla söta Clara!! Jag börjar bli lite friskare nu.. inte långt kvar.. Men du min underbara vän, tänker på dig varje dag!!
Ni vet ju nu att jag är synsk å jag vet ju att det här kommer bara sluta lyckligt..Håll ut ett tag till bara så ska du få se på underverk. puss på er.

Tina sa...

Så söt hon är!! Ni vet ju att det finns två fina killar här...jag menar om en 25 år eller så?!

Hoppas verkligen att du mår bättre Elisabeth!

Stor kram!

Anna Söderberg sa...

Clara är verkligen superfin!!
Hur är det med lilla mamsen nu då?
Nån bättring?
Vadå, ska man bara vänta ut det där? Verkar jobbigt!

Ha det bra!!

Massa kramar