En kråka...

Kan sitta på en gren, eller i en näsa, hos mig sitter den i halsen. Jag är allt annat än bättre, rösten blir bara sämre och sämre. Jag kan ju hoppas att det här är toppen av den här förkylningen och att jag vaknar pigg och frisk imorgon. När jag kom hem från jobbet idag var hela familjen hemma båda barnen mötte mig i dörren. Clara med ett "konstverk" som hon hade gjort på förskolan och Charlie gav av ett riktigt glädje tjut. Det värmer hjärtat vill jag lova. Peter och mormor hade fixat eftermiddagsfika, så en varm kopp te passade perfekt till den här kraksande halsen. Går inte säga annat än att man njuter mer av familjen när man varit iväg och jobbat hela dagen.
Blir nog en tidig kväll i dag igen, igår släckte jag nämligen lampan innan 21. Det händer inte ofta det.

 Efter en lång dag på jobbet finns det inte mycket som går upp mot soffmys 

Busonge!