Potatis och Clara...

Hej alla vänner, nu tänkte jag att jag - Peter, också skulle kunna göra en blogg.. det var ju en stund sedan.

Den nyblivna (Får man fortfarande kalla sig för det?) pappan jobbar och saknar sin familj så oerhört när han är ifrån dom, en ny känsla som kommit men den är trivsam. Clara blir bara mer go för var dag som går och det är en fröjd att komma hem från jobbet, trött och kanske lite grinig... ge min blivande fru en puss och sedan mysa med Clara. Helt fantastiskt, snacka om att man har andra prioreteringar nu för tiden :)

*host* Potatis... ja... potatis... vi hade ju ett projekt snedstreck tävling, min blåa tunna él gigantis, versus Bettans mesiga... lilla... vita hink. David mot Goliath, myrans fight mot den hungriga fågeln, Liverpools försök att vinna ligan sedan (Det har gått 29 år om jag miss rätt), ja, en självklar vinst för mig tänker ni (eller? :) )... vi skördade dom igår...


Jag skulle vilja säga att den lite större högen, som ändå är liten... skulle vara min, jag skulle vilja säga att èl gigantis skulle ge mer än 3 miniminiminimini potatisar... men jag kan inte. Min tunna, som växte som en galning för ett tag sedan dog när jag fyllde på jord senast. Elisabeth vann alltså. Grattis till henne. Nästa år kör vi igen, och då ska jag har modifierat min tunna lite och ska vara lite mer vaksam, men alltså 1-0 till Bettan.

Clara... Clara talar för sig själv, hennes pappa skulle kunna skriva en hel C-uppsats i hur fantastiskt hon är, men det hade ändå inte gjort henne rättvisa, det som gör henne närmast rättvisa är - bilder.

Clara, making life better since 090603

Det texten kanske man skulle trycka på en t-shirt?