Nya tider

Imorgon är det en stor dag för Clara, då har hon sin första dag på förskolan. Hon är så glad och ser verkligen fram emot det. För mig är det rätt ångestfyllt och helt klart vemodigt. Min lilla "bebis" ska gå på förskolan. Jag ska väl egentligen inte säga nått, hon är tre år det är ju inte precis en ettåring som ska iväg. Men för mig är det lite jobbigt :( Vill liksom inte att den här tiden ska ta slut. Jag är lyckligt lottad som har kunnat ha henne hemma så här länge och lika så kommer det ju bli för Charlie. Det är ju bara att inse att jag är en hönsmamma, hur ska hon klara sig utan mig liksom. Så här känns det även om jag vet att hon kommer klara sig galant utan mig. Hon kommer rent av älska att gå på förskola, det tvivlar jag inte på. Men ändå känns det lite jobbigt. Mycket beror nog på ovissheten i hur det kommer bli, (pratar fortfarande om mig själv, Clara är inte det minsta orolig) kommer hon att fixa alla regler och förordningar som finns, kommer hon äta, kommer barnen vara snälla mot henne. Ja ni ser ju det är ett gäng saker som cirkulerar i huvudet på mig. Och jag som jobbar på förskola, haha. Ja jag kan i alla fall skratta åt mina påhitt i huvudet och vara glad över att jag inte har smittat av mig på Clara. Hon har längtat hela semestern med spänning på att få gå dit. Det känns så skönt att hon vill, tänk om hon hade varit ledsen och inte velat. Det vet i fåglarna om jag hade fixat. 
Ja så imorgon kommer det på nått sätt bli ännu mer vardag, kommer bli jätte konstigt att ha tider att passa. Vi som är vana att kunna ta dagen som den kommer. Och tänk att nu ska man vara i ordning "tidigt" på morgonen, det är vi ju inte precis vana vid ;)
Och om tre veckor blir det ännu mer förändring, då drar jobbet även igång för mig mer på allvar. Framöver nu ska jag ju jobba halvtid, Clara kommer vara på förskolan och Charlie ska mysa omkring med mormor. Nya tider som sagt, jag kommer sakna tiden hemma jätte mycket. Men samtidigt så kommer det kännas jättebra att komma igång med "livet" igen. Och som sagt vad har jag att gnälla om jag ska jobba halvtid... Nä jag ska vara glad över hur det är, det kunde sett ut på ett helt annat sätt, och det är jag otroligt glad över att det inte gör. 
Ska försöka intala mig det resten av dagen nu och se fram emot morgondagen för Claras skull. Hon och jag har redan promenerat dit idag (tar ca 5  minuter), kollat läget lite. Hon kan vägen och vill så gärna att det ska bli imorgon.

För två och en halv månad sen slutade Clara med tutten, det har gått så bra. Den "råkade" ju komma bort en kväll och efter det har det gått så bra. Blev dock lite nervös när hon några veckor senare insåg att den låg i skåpet. Men nej det var bara ett konstaterande att jaha där ligger den. Under hela förberedelsen att sluta med nappen fick klara bestämma själv vad vi skulle göra med den den dag det var dags. Hon ville lämna den till kaninbebisarna i parken. Men efter som att slutet blev som det blev, så kunde vi ju inte lämna den som det var tänkt och sen blev den bara liggandes där i skåpet. Men så igår tog vi oss i kragen och cyklade ner till parken och lämnade tutten. Den lilla kaninbebisen skulle få den som planerat, men han fick bara ha den på natten ;) Söta lilla gumman.

Tutten i handen, redo för överlämning

Skymtar nästan ett litet vemod i ögat ...

... men det gick fort över :)