Pausa...

Ny vecka och bara denna veckan med sen har vi fyra härliga veckor tillsammans. Denna veckan är dock fullbokad med en hel del så den kommer gå fort. Hur har ni det är semestern i full gång eller väntar ni på härlig semester :)

En kille som absolut inte har semester eller tar det lugnt är Charlie. Just nu är han i en otrolig fart med att utvecklas. Han äter med skeden själv, vissa dagar bättre än andra. Han leker med sin storasyster oftast tittut eller ta. Finns inte mycket som går upp mot att se de två godingarna skratta tillsammans. Han tar sig upp för trappen själv (bäst att skriva under bevakning, så att ingen tror att han får springa i den helt själv ;)) Men det största steget är nog språket. Han började med mamma för rätt läge sen, där efter kom pappa och clara (rarra). Nu är det precis som det bara rinner ur honom, bää (får/get), kakkaka (höna), ihhhiih (häst), auuuu (katt), ohohoh (hund). På en dag kommer det säkert hundra titta och igår fick vi tack två gånger vid middagen. Helt otroligt vad det går fort när det väl sätter igång. Tänk så många tider under barnens uppväxt som man bara vill trycka på paus knappen och njuta lite extra av just en viss ålder.

Han har såklart ett temperament och en vilja av stål och testar mammas gränser många gånger under dagen. Idag "plockade" han blommor eller nä han slet upp blommorna ur en kruka och när han då får ett bestämt ajabaja får jag tillbaka ett härligt flin :) Han öppnar skåps dörrarna till tv-bänken 800 gånger om dagen 100 av dom verkar han i alla fall förstå att han inte får det i ungefär 10 sekunder. En fas i livet som man både som son och mamma måste ta sig igenom, men det är en kamp :) Men vad gör väl det när leendet på busungen bara gör så att man smälter. Det bara lyser bus i ögonen på honom.
Man glömmer sånt så fort både de tuffa och de goa stunderna. Jag är så glad att jag har skrivit ner så mycket om barnen. Rätt ofta jag sitter här på bloggen och kollar tillbaka och tänker just det ja, det har jag nästan glömt. Så här får nu en stor update på vår lille gosse och jag har förevigat minnen.

En trött kille på altantrappen med det viktigaste just i den trötta stunden, tutten och snutten.