Vad händer

Ja då var det dags igen med foglossning. Jag har nog känt av det lite hela tiden sen sist men i Måndags på jobbet trodde jag att jag skulle "DÖ", jag lyfte ett av barnen som hade ramlat och efter det kunde jag knappt gå. Det är som det blixtrar i höften, spelade ingen roll om jag stod, satt eller låg ner. Åkte hem efter några timmar, då var tårarna inte långt borta. Ringde till MVC när jag kom hem och barnmorskan ville inte att jag skulle jobba resten av veckan och jag fick en tid hos läkaren på Måndag. Det känns bättre under dagarna nu men kvällarna är inte roliga. Nog om mig och mina tråkiga krämpor.

Peter han fixar och donar mest hela tiden, riktigt imponerad av vad han kan åstadkomma när inte jag kan göra något. Känns riktigt konstigt att sitta i en fåtölj och bara titta på. Här kommer lite bilder så ni får se vad han pysslar med. (Det är ju tur att jag inte har ont i fingrarna så att jag kan dokumentera i alla fall )

Han var måttligt imponerad när han flyttade garderoberna och upptäcker detta. Här har "någon" limmat en spånplatta i det gamla golvet, slagit i tre stycken spikar, lagt ett nytt lager lim, ny platta, tre nya spikar. Och så höll det på varje lager tills "någon" var nöjd. Det tog lite tid men till sist var dom borta.



Han river tapeter, täcker golv, målar tak



Idag fick han ta in förstärkning, jag kan ju inte lyfta eller bära, knappt köra bil heller för den delen. Pappa kom och dom tog bort den fula plast skjut-dörren och satte dit en ny dörrkarm. Med lite fix och trix kom den på plats. Plast dörren agerar nu förråds dörr så den kom till användning den med men på ett mer passande ställe.



Undertiden har vi en hund som inte bryr sig ett dugg om vad som händer runtomkring och en som måste se allt hela tiden.