Måndagen emigrerade Peter till gäst rummet, han ville inte bli sjuk och konstigt nog höll jag honom vaken, kan inte förstå vad han menar. jag har inte hostat, inte nyst, inte snytigt mig.
Sen blev det värre och värre, Tisdagen körde jag mig själv till sjukhuset, när jag blir förkyld brukar min astma dra igång och det gjorde den givetvis nu med. Så det var bara att hoppa in i bilen och köra. Jag kan säga att Peter var något nervös när vi åkte, en hyperventilerade väsande sambo vid ratten var ingen hit. (Men om nu Peter hade haft ett körkort så hade han ju kunnat köra sin sjuka sambo till sjukhuset). Väl där hela utan några olyckor fick jag gå direkt in till läkaren som tittade på mig och sa - Jaha, och här var det punktering hör jag. Han lyssnade och jag blåste ut. Läkaren säger Oooo herre gud !. Var på Peter påpekar, Ja hon är ju rätt envis. Hon ville ju inte åka. Läkaren flinar lite. Sen var det bara att sätta sig och inhalera lite och dricka lite flytande cortison och efter ca 30 min kunde vi åka hem igen. Då mådde jag lite bättre. Dessvärre har jag inte kunnat ligga ner utan har suttit och sovit i typ fem minuters intervaller. Men inatt har medicinen börjat verka jag har fått sova =)så nu känner jag mig mycket bättre.
Vi har besök av Chelseas lillebror Jakob.
Han är så go så jag vet inte va vi ska göra med honom. Det märks dock att han inte är så gammal, när Peter klev upp 05:00 idag tyckte han att det var ett utmärkt tillfälle att leka. Peter var inte lika road.
När man är uppe så tidigt och leker då blir man trött.
Nu ser vi fram emot en lugn och skön helg, på återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar